En stridbar pionjär
För några veckor sedan fick den samiska pionjären Karin Stenberg ett torg uppkallat efter sig i Arvidsjaurs centrum. En alldeles enastående intressant kvinna.
Under 1930-talet blåste det upp till strid i Arvidsjaur. Den nya vägen skulle dras genom samhället och stadens politiker tyckte att vägen skulle gå genom den så kallade kyrkstaden. För politikerna var kyrkstaden i vägen för “utvecklingen”, men för lärarinnan och pionjären Karin Stenberg var den central. Kyrkstugorna hade stått på denna plats sedan 1826. Men sitt ursprung hade stugorna redan i 1600-talets början. För de samer som verkade runt omkring Arvidsjaur fungerade stugorna som övernattning vid de obligatoriska kyrkohelgerna. Det var här Karin, som barn, hörde om skogssamernas vedermödor. Det var där i kyrkstaden hon bestämde sig för att kämpa emot. Och med åren hade hon lärt sig vilka trådar hon skulle dra i, inte minst nu när hon bestämt sig för att stoppa bygget av en väg.
Karin Stenberg, föddes under enkla förhållanden i Araksuolo, vid sjön Västra Kikkejaur, i Arvidsjaurs kommun 1884. Hon lärde sig själv att läsa, då hon lånade en lärobok av en äldre syster som gick i skolan. Hon förstod snabbt att det inte bara var viktigt att lära sig, utan också att lära ut. Hon utbildade sig till lärare med godkända betyg i alla ämnen – utom samiska. Hennes examinator, vid seminariet i Mattisudden utanför Jokkmokk, var från Skåne och kunde Lulesamiska. Den umesamiska som Karin Stenberg behärskade dög helt enkelt inte för en skåning. En nesa Karin Stenberg aldrig skulle glömma. Hon lärde sig skillnaden mellan utifrån- och inifrånperspektiv.
1916 bildade Karin Stenberg Arvidsjaurs sameförening. En av de första i landet. 1918 var hon sedan med i arbetet med det första samiska landsmötet i Sverige. Året innan hade det första landsmötet hållits i Trondheim, med bland andra Elsa Laula Renberg som drivande. I Karins hemkommun Arvidsjaur — trots att länsstyrelsen i Norrbotten alltid motsatte sig – skulle två samiska landsmöten hållas under Karins livstid. 1920 kom kampskriften Dat läj mijen situd (Detta är vår vilja) ut. Boken har underrubriken: ”En vädjan till svenska folket från samefolket”. Som författare står Valdemar Lindholm, men det är Karin Stenberg som ligger bakom. Boken är en kampskrift för samer i allmänhet och skogssamer i synnerhet. Karin är 36 år gammal när boken ges ut, hon säger: ”Jag är samekvinna och jag är stolt över att vara det”:
Karin Stenberg var med och bildade Samernas utbildningscentra - Sámij áhpadusguovdásj, en av de viktigaste institutionerna för slöjdare i Sápmi. Första året låg skolan i Sorsele men kom sedan att flyttas till Jokkmokk. Slöjden, kulturen och traditionen var viktigt för henne. Hon bildade Same Ätnam, stiftelsen som idag är grunden för kvalitetsmärkningen Sami Duodji. När Svenska Samernas Riksförbund bildades i Jokkmokk 1950 var hon med i den första styrelsen. Karin Stenberg gick ur tiden, 1969, 84 år gammal. Hela livet hade hon varit ensamstående, men alltid hade hon kämpat för andra. Hon belönades med medalj av Kungliga patriotiska sällskapet och fick Vasaorden. Kung Gustaf VI Adolf besökte henne i hennes kåta i Arvidsjaurs kyrkstad. Sittande på golvet serverades Kungen kaffe och renost. De som idag besöker Arvidsjaurs Kyrkstad, Norrbottens enda samiska kyrkstad och ett av länets äldsta byggnadsminnen, bör komma ihåg vems förtjänst det är att den inte är utplånad.
PS: Porträttet av Karin är från Hembygdsgården i Arvidsjaur. Där finns också hennes inträdesbrev till Vasaorden.
