En av flugfiskets klassiska böcker, Där floden flyter fram, har precis fyllt 50 år. Jag tänkte på den när jag körde längs Juktån igår, det vatten som också flyter genom mitt liv.

Motståndskonstnären Britta Marakatt-Labba berättar med nål och tråd. Ett slags långsamhetens graffiti.

”He was not bone and feather but a perfect idea of freedom and flight, limited by nothing at all”.

– Jonathan Livingston

Europaforum Norra Sverige (EFNS), där de fyra nordligaste regionerna samlas för att ge sin syn på EU politiken, har släppt Kirunadeklarationen. EFNS skriver: ” I ett läge där EU står inför avgörande förhandlingar om sin framtida budget, konkurrenskraft och territoriella sammanhållning finns ett behov av att tydliggöra norra Sveriges samlade perspektiv”. Men jag vet inte om de riktigt når fram.

Den biodynamiske odlaren Lord Northbourne tillskrivs ibland för att vara den som myntade begreppet ”organic farming”. I sin bok Look to the land skriver han: ”We have tried to conquer nature by force and by intellect. It now remains for us to try the way of love”.

Tänk om det var en skål och inte en spjutspets som var människans första uppfinning. Vad gör det med oss som människor.

”Lappland är framtidslandet icke minst genom den rikliga tillgången på vattenkraft. Skogar, malmfält och vattenfall hafva ju sedan länge inregistrerats som Lapplands slumrande millioner. Malmtillgången kan tömmas, skogarna kan skövlas, men vattenkraften förblir bestående”.

För mig är kultur något som växer fram. Det är platsens unika egenskaper – den territoriella intelligensen – som genom naturens egen tid skapar en lokal kultur. Det handlar om att jag, precis som mina förfäder, vet var det bästa älgpasset ligger. Var doftmyskgräs och de största hjortronen finns. Eller enskilda granar som gett skydd åt hänglav och renar genom säsongerna.

Jag bor i en järnvägsstation, på en blötmyr, i Västerbottens inland. Järnvägsstationerna lades ute på myren, eftersom det var platt. Det var lätt för tåget att stanna och starta utan motlut. Jag promenerar varje morgon på vägar som är platta. Det är lättare för mig med – utan motlut.

Alla människor borde ha en jordfast sten i sitt liv. En plats som ibland skaver - men som de ändå kommer att kalla sitt hem.