Kirunadeklarationen 4.0
Häromdagen kom Kirunadeklarationen från Europaforum Norra Sverige (EFNS). Jag vet inte om ni sett den, men länk finns i slutet. De fyra nordligaste regionerna samlas för att ge sin syn på EU-politiken. EFNS skriver: ” I ett läge där EU står inför avgörande förhandlingar om sin framtida budget, konkurrenskraft och territoriella sammanhållning finns ett behov av att tydliggöra norra Sveriges samlade perspektiv. Mot denna bakgrund samlas norra Sverige i Kiruna för att anta en fjärde Kirunadeklaration”.
När jag först såg deklarationen tänkte jag: “Spännande!”. Sedan läste jag och tänkte: “Men det är inte några nya visioner direkt.” Tankegodset är lika kolonialt som alltid. Du som läser förstår tämligen omgående att det är kristider på gång. Dokumentet skriker: ”Snälla, kom och ta våra råvaror – det finns här, det finns massor av det.” I övrigt är det inte mycket beställt med den nordliga platsen. Våra gemensamma sociala utmaningar adresseras i förbifarten. Det konstateras att: ”gleshet, långa avstånd, klimatförhållanden och begränsade arbetsmarknader påverkar förutsättningarna för utveckling”. Ja, varför tjata om en jämlik – eller ens möjlig – skola, vård och omsorg, när det ändå bara är kallt och eländigt här? När sedan ”livskraftiga samhällen” dyker upp, så avslutas den meningen med att dessa är: ”en förutsättning för att investeringar och mål ska få genomslag”.
Natur nämns inte med ett ord. Trots att det är här de stora nationalparkerna, världsarven, naturreservaten och nationalälvarna finns. En basnäring som Turism/Besöksnäring tar inte heller någon plats – även om lika många människor idag har sysselsättning inom besöksnäringen i Norrbotten som i gruvindustrin. ”EFNS anser därför att arktisk politik, regionalpolitik, industripolitik, arbetsmarknadspolitik, transportpolitik, energipolitik och forskningspolitik behöver samordnas bättre och utgå från territoriella perspektiv”. Utan att vara alltför kritisk går det tänka att även miljö-, och klimatpolitik kunde ha fått plats i samma härad. Eller åtminstone förtjänat att nämnas med en rad. Men icke! Urfolket, ”samernas perspektiv”, behöver ”bättre integreras i genomförandet av EU:s politik” därför att det är bra för beredskap och motståndskraft. Men inte med en rad nämns att urfolket också bedriver en näring och har så gjort i långliga tider. Ja, det som i debatten ibland benämns “markkonflikterna” verkar förvånansvärt bortblåst i deklarationen.
Jag har jobbat i det offentliga i 15 år. Sustainable Development Goals (SDG:erna) har varit riktlinje i allt vi formulerat de senaste åren. Men inte i Kirunadeklarationen. Här finns inget utrymme om en vision för fortsatt arbete kring ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. När ordet hållbart används är det för att beskriva det svenska skogsbruket med att: ”det aktiva, hållbara skogsbruket i norra Sverige bidrar till klimatnytta, industriell utveckling, sysselsättning och levande landsbygder”. Men genast, i meningen efter, förstår skribenten att hen gapat efter för mycket och påpekar därför vikten av subsidiaritetsprincipen. Det vore förstås olyckligt om det förnäma svenska skogsbruket tvingades följa EU:s lite mer tillspetsade miljöregler. EU-regler som nämligen kan vara ännu bättre för både natur och vi som – trots allt – bor här. Men mjuka värden, eller människor som bor här, ska förstås inte stå i vägen för: ”Europas fossilfria energiproduktion, tillgångar av kritiska råvaror, industriella värdekedjor…”
https://europaforum.nu/wp-content/uploads/2026/05/Antagen-Kirunadeklarationen-4.0-20260508NY.pdf
