Där floden flyter fram
”Im haunted by waters”.
Så slutar Norman Macleans bok: ”A river runs through it”, en bok som bland flugfiskare närmast räknas som helig. Ja, i alla fall, som en klassiker. Jag tänkte på boken igår kväll när jag åkte längs Juktån, det vatten som på alla sätt rinner genom mitt liv. Det är 50 år sedan boken en gavs ut av Universitetet i Chicago, där Norman jobbade som lärare och professor. Maclean skrev boken efter att han hade slutat sin tjänst vid universitetet. Han prövade flera olika förläggare, men ingen nappade. Till slut bestämde sig universitetet för att ge ut boken, kanske för att hedra sin professor, som jobbat på universitetet så många år. De tryckte 5000 exemplar. De kom att få trycka mer än 1 miljon exemplar till. Boken blev en säljsuccé efter att Nick Lyons recenserat den i Flyfisherman Magazine. Som av en händelse kom författaren Tom McGuane att ge Robert Redford boken som present. Något som ledde till att Redford, 15 år senare, skapade en film med samma titel. Filmen blev också en massiv succé – fick bland annat en Oscar för bästa foto – och skapade en hype kring flugfisket som sällan skådats. Äldre flugfiskare pratar än i dag om ”före och efter filmen”.
Jag hade läst boken innan jag såg filmen och det är jag förstås glad över. Jag skulle också säga att om du inte läst den, så ska du absolut läsa den på engelska, och inte den svenska översättningen. (Det är också därför jag använder citaten på engelska, för på svenska känns det som ett hafsverk och dessutom knappast gjort av någon som hållit i ett flugspö). Den amerikanske skribenten Monte Burke skrev i New York Times om 50-årsjubileet och ställde frågan om boken hade kunnat bli en sådan succé idag. Med bokens uttalade naturromantik, landsbygdsprägel och patriarkala inslag är det förstås en berättigad fråga. “A River Runs Through It” handlar om familjen Maclean som flyttar till Montana. Pappan är pastor och flugfiskare och de två pojkarna Norman och hans lillebror Paul får snabbt lära sig allt om flugfiske. Att Johannes, den mest älskade av lärjungarna, åtminstone i pastorns värld, är en torrflugefiskare råder aldrig något tvivel om i familjen. Norman blir en duglig fiskare, medan lillebrodern excellerar. Paul kastar längre, vadar djupare och fångar större fisk. Tyvärr har brodern samma talanger med kärleken till vin, kvinnor och sång. Även där vadar han i allt djupare vatten.
För mig, precis som för många andra läsare, var det en bok om flugfiske som jag läste första gången. Men med åren förändras boken. Den blev en bok om en familjetragedi för att till sist bli en bok om hur naturen kan läka de sår som livet ibland delar ut. Brodern Paul flyttar också till Chicago, där Norman fått jobb på universitet som professor. Tyvärr blir Paul ihjälslagen utanför en pokerklubb. När fadern i huset, pastor Maclean, håller en predikan många år efter Pauls död, säger han: ”Each one of us… will at one time in our lives look upon a loved one who is in need and ask the same question: We are willing to help, Lord, but what, if anything, is needed? For it is true we can seldom help those closest to us. Either we don't know what part of ourselves to give or, more often than not, the part we have to give is not wanted. And so it is those we live with and should know who elude us. But we can still love them - we can love completely without complete understanding”. Det är en passage som ofta återkommer i tankarna. Varför är det så svårt att hjälpa?
När sedan Robert Redford gör film av boken, 1992, går rollen som Paul till Brad Pitt, Norman spelas av Craig Shaffer och rollen som Pastor Maclean går till Tom Skerrit. Den sistnämnde är bland annat känd som ”Viper” i Top Gun. ”Viper” är den som i slutet av Top Gun håller ett uppmuntrande samtal med Tom Cruise och säger: ”I’m not here to blow sunshine up your ass.” En sådan sak man vill säga till folk som gnäller lite då och då. Filmen “A River Runs Through It” blir också en massiv succé. Det gör att flugfisket växer i popularitet och människor flyttar, för fiskets skulle, inte bara till Montana; utan en del av oss bestämmer oss till och med för att aldrig flytta – eftersom fisket knappast är bättre någon annanstans. Ibland funderar jag över hur många av gästerna som passerar Hook & Cup, fiskecaféet som jag driver varje sommar, som har en relation till just filmen och till Macleans verk. Och denna kväll när jag fiskar nedanför Storhällan på Juktån, när jag halkar omkring på runda stenar, formade av millenier och vatten, så kommer bokens avslutning till mig: ”Eventually, all things merge into one, and a river runs through it. The river was cut by the world's great flood and runs over rocks from the basement of time. On some of the rocks are timeless raindrops. Under the rocks are the words, and some of the words are theirs.
I am haunted by waters”.
