En tillräcklig rikedom
Sedan småskolan har vi blivit itutade att människans första uppfinning var en spjutspets eller en kniv. Ibland har kniven ersatts med en klubba. Men alltid för att ha sönder något annat med. Men tänk om det inte alls är så? Tänk om den första uppfinningen istället är en skål? Något vi samlade i för att sedan samlas omkring. Vad skulle det innebära?
I den lilla boken ”The Carrier bag theory of fiction” behandlar Ursula Le Guin detta. Innan vi var jägare, var vi samlare. Le Guin skriver: ”…before the tool that forces energy outward, we made the tool that brings energy home”. Tänk vilken skillnad i perspektiv det gör om du tror att människans första uppfinning inte är något som erövrar utan tvärtom är något som samlar? Kanske vore det lättare att då förstå: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka…” Filosofen och professorn i kommunikation Marshall McLuhan, som myntade uttrycket ”the medium is the message”, skrev: ”We become what we behold. We shape our tools and then our tools shape us”.
En spjutspets är bilden av någon som tar. Medan skålen är bilden av någon som samlar. Förutom att den samlar i sin skål samlar den också andra kring sig för att bjuda. Det handlar om det allmänna och det gemensamma. Om en kollektiv välfärd. Men vi håller inte bara fast vid våra verktyg; vi håller fast vid våra berättelser, vid våra övertygelser. Och nutidens stories är sorgligt vassa. Istället för att samla oss kring de gemensamma utmaningarna vi har – krig och kris och klimat – vill berättelserna skilja oss åt. Splittra! I den nordligaste delen av landet bjuds vi ständigt på ”old songs in a new café”. Men det spelar liksom ingen roll att de försöker övertyga dig om att Kejsarens nya kläder går i grönt. Han är lika naken ändå.
Vi behöver verkligen en ny story. Och det, mer än ny teknik. Och det, mer än tron på ett ekonomiskt system som för länge sedan misslyckades med allt annat än att göra ett fåtal ohemult rika. Någon skrev nyss att skillnaden mellan en miljard och en miljon i praktiken faktiskt är en miljard. Och frågan är hur länge vi ska fortsätta den här hyllningen av dem som har mer än de behöver? Damon Gameau, filmmakaren bakom bland annat filmen 2040, säger: ”Stories shape cultures, cultures shape leaders, leaders shape policies, and policies shape the system”. Egentligen är storyn urgammal, till och med äldre än innan det fanns ord. Det är handen som stryker över barken, hud på hud, vindens väg över kala fjället, doften av ett sommarregn, solens värme i den skyddande gropen. Ett språk av känslor, drömmar, minnen, symboler och svett. Det är storyn vi berättar när vi samlas kring skålen som vi har samlat i. En tillräcklig rikedom i sig. Livet.
